"På jakt efter musik, mode och smak"

Om bloggen

Nöjesbloggen blandar gammalt och nytt, retro och vintage med vad som händer inom nöjesvärlden idag – musik, mode och regionens bar & krogliv. Liksom i Kvällsposten lanseras LISTAN, veckans tio bästa låtar och album. Givetvis strikt personlig.

Rena "Chicago" på Vesterbro - Mördardivor i nätstrumpor och strumpeband i årets syndigaste show

MusikPosted by Olle Berggren Sun, January 29, 2017 10:56:04

Rena "Chicago" på Vesterbro

- Mördardivor i nätstrumpor och strumpeband i årets syndigaste show

KÖPENHAMN Just nu är det syndigt, sexigt och fullständigt hämningslöst på Vesterbro.

Ännu en ny uppsättning av den klassiska musikalen Chicago på Det Ny Teater,

Den här versionen slår det mesta vad gäller skandinaviska tolkningar av succémusikalen och kan sammanfattas i två ord: Dansk dynamit.

Till grunden ligger en verklig historia från Chicago 1926.

Kusligt lik dagens verklighet då även vår tids gangsters, ibland, lyckas får sina 15 minuter i kändisvärlden.

"Chicago är en tuff stad, här gäller det att ha skottsäkra trosor" säger en av kvinnorna i föreställningen.

I musikalen Chicago handlar det om två kvnnoor - den attraktiva och sexiga dubbelmörderskan Velma Kelly och den sexigt utmanande Roxie Hart som mördat sin älskare efter ett påstått våldtäktsförsök.

Lite som Thelma och Louise - även om Velma och Roxie inte är helt överens.

En historia som gav feta rubriker i Chicagos lokalpress när det begav sig i mitten av 1920-talet och som också blev till en bok med samma titel skriven av den journalist som bevakade kvnnornas öden.

I kvinnofängelset konkurrerar Velma och Roxie om pressens gunst i hopp om att bli frisläppta. Men båda har också en ambitionen att bli kändisar och stjärnor i en tid av förbud, svartklubbar, gangstervälde och maffiabossar.

Det laglösa samhället är en kultur i sig med sina stjärnor och "It girls".

Musikalversionen hade Malmöpremiär redan 1976 och har efter det att Bob Fosse satt den definitiva mallen för showen på Broadway 1996, har den - vid sidan om Fantomen på Operan - blivit histoiriens mest älskade och publika musikal.

Och danskarna sparar inte på krutet när de tar sig an denna sexiga satir som också är en kommentar till vår samtid. Gräver man djup hittar man onekligen en del paralleller till såväl dagens Köpenhamn som Malmö.

Vad som åter gör att den danska uppsättningen sticker ut är att man vågar ta ut svängarna lite mer än vad som är vanligt i Sverige.

Det finns dans- och shownummer som vi förmodligen aldrig kommer att få se i Sverige.

Det är som vanligt konstnärligt hög klass på såväl sång som koreografi. Kvinnorna, om än etablerade på en danska teaterscenen, räds inte att visa upp sig i vågade poser iklädda nätstrumpor, strumpeband och transparenta toppar.

Den danska publiken jublade redan i första entrén med "All that jazz" och hela vägen fram till sista avdelningen med "Hot Honey Rag" då hela salongen stod upp och hurrade.

Detta är en tacksam och publik musikal som de flesta sett i någon form, inte minst filmversionen med bland andra Catherine Zeta-Jones från 2002.

Julie Steinecke som Velma Kelly och Maria Lucia som nattklubbsdansaren Roxie Hart är perfekta i sina roller. Båda är lika duktiga dansare som sångare. Helt klart West End-klass på hela ensemblen och lite kul att en av de kvinnliga frontfigurerna, June, ser ut som Lady Gaga, stylad som Madonna...

En annan favorit är Tomas Ambt Kofod som den skrupellösa advokaten Billy Flynn. Kofod är fantastisk i sin mimik och inte minst som sångare. Han har hittat den perfekta 20-talsrösten, blundar man är det lätt att tro att man lyssnar på en originalinspelning från 1926 (fast med bättre ljud!).

Olle Berggren









  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post61

Det nya Nashville dominerar årets "Bästa Lista" - men såväl Ry Cooder som Fleetwood Mac spökar i kulisserna

MusikPosted by Olle Berggren Thu, December 10, 2015 16:04:54


Slaget om Årets Album är över.

Det var en stenhård kamp, ändå in på småtimmarna.

Man kan säga att det stod mellan två kulturer, båda med rötter i Södra Kalifornien.

Sam Outlaw, nya stjärnskottet från Los Angeles som med lite hjälp från Ry Cooder, till slut tog hem bucklan med sitt debutalbum "Angeleno" (han har tidigare släppt ett minialbum), tätt följd av Ashley Monroe, årets verkliga överraskning.

Ashley Monroe.

Chris Isaak.

Sam Outlaw (jo det ör hans riktiga namn) har gjort det omöjliga, han har åter satt Södra Kalifornien på Americana-kartan med att album, som i likhet med Jackson Browne och Warren Zevon på 70-talet, visar hur nära Kalifornien befinner sig den mexikanska kulturen.

Cooder är i rollen som producent, gitarrist med en fet tremolo och snygg slidegitarr, är den givna regissören bakom ett sådant projekt.

Det känns lika klassiskt som när Dwight Yoakam (även han på årets lista) debuterade med Guitars Cadillacs för snart 30 år sedan.

Åres överraskning är Ashley Monroe som inledde sin karriär som bakgrundssångerska i Jack Whites i Nashville-stall och numera även ingår i supertrion Pistol Annies med Miranda Lambert och Angaleena Presley (som också fins med årsbästa-listan).

Låt er inte luras av den ytliga bilden av Monroe. Hon är inte ännu en Carrie Underwood-kopia formad i Nashvilles mainstream-pop, Monroe är på riktigt och hennes nya album Blade borde även vinna producentklassen.

Jason James.

Det är lätt att tro att Fleetwoods Lindsey Buckingham gjrot en avstickare till Nashville. Detta är Rumours - i Nashville.

Eller snarare Nashville i Los Angeles.

Kolla in låtar som From Time to Time och If love was fair och gå sedan till If the devil don´t´want me som tonar fram likte en modern version av Billy Sherrils arbete mrd Tammy Wynette i 70-talets Nashville.

Jason James då? Måste vara årets Sturgill Simpson. Nytraditionell country med superlåtar och popig twang i anslaget.

På en delad bronsplats hittar vi även Chris Isaaks efterlängtade comeback First Comes the Night, inspelad i Nashville. Detta Isaaks 13:e album har spelats in med legendariske Nashville-producenten Paul Worley och David Cobb (bl a Sturgill Simpson).

Jason Isbell då? Nej han höll inte måttet den här gången. Trist produktion, vad hände med Ibells "Southern Muscle Shoals-roots"...?

The Mavericks är åter heta och det var förstås Raul Malo som tog sig an det nya fyndet Whitney Rose, liksom Lindi Ortega ursprungligen från Kanada.

Whitney Rose.

Kvinnorna har som vanligt lika stark ställning i min årsbästa-samling. Så har det varit sen 70-talet då jag började göra listor över årets bästa album i Kvällsposten.

Årets Lucinda Williams, givetvis Coleen Rennison, men även Amanda Ann Platt i North Carolina-bandet The Honeycutters som nu är på väg att brejka rejält i USA.

Givetvis är det bara Nöjesbloggen, och min FB-sida, i svenska medier, som skriver om dem - men det visste nu ju redan...

Coleen Rennison.

Andra heta kvinnor musikåret 2015 är Levon Helms dotter, Amy Helm och Levons tidigare bakgrundsångerska, och Terese Williams i sällskap med maken, gitarristen Larry Campbell (även han tidigare i Levon Helms Woodstock-band).


Larry Campbell ,Teresa Williams

Ja till och med en Eagle har flugit in på årets lista. Den enda mäktig detta i dag är förstås Don Henley med efterlängtade, Nashville-inspelade "Cass Country" (men han kunde hoppat duetten med Dolly).
Don Henley repar i Cass County.

Klassisk heartlandrock fick vi i år från Will Hoge och The Dawes fortsätter att utforska vägen som leder från Laurel Canyon till The Trobadour på Santa Monica Boulevard i West Hollywood.
För alla er hopplösa romantiker som spelat sönder gamla vinyler med Walker Brothers, Scott Walker solo och Gene Pitney, Roy Orbison etc, kolla in Richard Hawley som gör oemotståndlig och vacker musik mellan retro och nutid. Sheffield-gitarristen, som bland annat spelat med The Pulp, är betydligt intressantare på et egen hand. IU synnerhet som han tonar fram på årets aktuella album Hallow Meadows.


Richard Hawley.

Inte helt nytt, men ej att förglömma: The Boss med sin superbox, mästerverket The River i remastrad form med massor av bonusmaterial som man verkligen vill lyssna på och Little Stevens smakfulla, Spector/Born to Run-inspirerade prduktion bakom Darlene Loves comeback vid 74 års ålder.

Bruce Sprinsgteen, 1979.

Lyssna och njut av årets gulkorn från ett musikår lika överraskande som 2014.
Går man bara en bit utanför de trista svenskramarna med Idol, Mello och dagens prefab-pop så finns det helt fantastisk musik att upptäcka.

Lika kreativt som när Laurel Canyon dominerade på 60- och 70-talet.

Olle Berggren


Årets bästa album 2015


1. Sam Outlaw: Angeleno

2. Ashley Monroe: The Blade

3. Jason James: Jason James

3. Chris Isaak: First Comes the Night

4. Richard Hawley: Hallow Meadows

5. Bruce Springsteen: The Ties That Bind - The River Collection

6. Mavericks: Mono

7. Whitney Rose: Heartbreaker of the Year

8. The Honeycutters: Me Oh My

9. Amy Helm: Didn´t It Rain

10. Logan Brill: Shuteye

11. Don Henley: Cass Country

12. Jeanne Jolly: A Place To Run

13. Tom McBride: Columbia

14. Dawes: All Your Favorite Bands

15. Colleen Rennison: See the Sky About to Rain

16. American Aquraium: Wolves

17. Will Hoge: Small Town Dreams

18. Amy Speace: That Kind of Girl

18. Amy Black: The Muscle Shoals Sessions

19: Houndmouth: Little Neon Limelight

20. Lindi Ortega: Faded Gloryville

21. Darlene Love: Introducing Darlene Love

22. Angaleena Presley: American Middle Class

23. Sons of Bill: Love and Logic

24: Andrew Combs: All These Dreams

25. Jim Lauderdale: Soul Searching

26. Dwight Yoakam: Second hand Heart

27. Larry Campbell & Teresa Williams

28. Romi Mayes: Devil On Both Shoulders

29. Vintage Trouble: 1 Hopeful Rd.

30. Eilen Jewel: Sundown over Ghost Town

31. Ryan Adams: 1989

32. The Wynntown Marshals: The end of the Golden Age

33. Patty Griffin: Servant of love

34. Drew Holcombe & The Neighbors: Medicine

35. Cale Tyson: Introducing Cale Tyson

36. Bottle Rockets: South Broadway Athletic Club
37. Mark Knopfler: Tracker

38. J.D. McPherson: Let the good tirems roll

39. Emmylou Harris Rodney Crowell:Traveling Kind

40. Sara Syms: Way Back Home.



  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post60

Dirty Dancing i Köpenhamn - kvinnorna jublar!

MusikPosted by Olle Berggren Sat, February 28, 2015 16:57:24

När Silas Holst sliter av sig skjortan och trycker sig allt närmre Baby - då skriker damerna i Tivolis Konsertsal av upphetsning.
Rena "Ladies night out".
I Danmark är Silas redan superstjärna, nu är han redo att även erövra den svenska publiken.
I synnerhet kvinnorna.


Den danska musikalversionen av Dirty Dancing är redan i hamn. 17 000 biljetter sålda i förköp vilket är danskt rekord, och i sommar flyttar man föreställningen till finkulturens högborg, Operaen på Holmen.
En fjäder i hatten för Malmöregissören Anders Albien som ansvarar för den danska uppsättningen.
Musikalversionen av Dirty Dancing håller sig strikt till lågbudgetrullen som var en megasuccé 1987 med tillhörande soundtrack. Klassisk 60-talspop och en del nyskrivet material.
Från Ronettes "Be my baby" till 80-talsklassiker som "Hungry Eyes" och "The time of my life" (som i filmen sjöngs av Bill Medley, tidigare Righteous Brothers).
Men det är ändå dansen med dess erotiska undertoner - det som ansågs "dirty" 1963 - som gör scenversionen så framgångsrik. Som får det att hetta till i den, dessvärre redan överhettade lokalen.
Handlingen utspelar sig i Catskillsbergen norr om New York 1963, året då världen var på väg på att byta färdriktning med hjälp av Beatles, Stones, John F Kennedy och Martin Luther King.
Den lite godtrogna och naiva familjeflickan Francis Baby är på semester med sin familj på Kellermans, ett av Castskills finare hotell.
Dansen frigör henne sakta från det den gamla världen, och föräldrarnas ideal.
Klasskillnaderna på dansgolvet blir tydliga, i en tid då vi går från mambo och foxtrot till rockn´roll, twist och andra nya, sexiga dansstilar.
Babys föräldrar rör sig anständigt men den nya generationens dans är "dirty" - symbolen för den sociala revolutionen och den nya tiden.
Det är här Johnny (Silas Holst) dyker upp och förför kvinnorna till vanvett med sina heta danssteg.
Baby är en av dem.
Det blir lite som den klassiska filmen Tom Jones med överklassflickan och skogshuggaren.
Föräldrarna är förstås misstänksamma.
Men på dansgolvet exploderar det av känslor och när Silas utför sin "dirty dancing" så håller kvinnorna i salongen andan innan de skriker ut sin glädje när han greppar Baby och lyfter henne mot himlen.

Visst finns det en del onödigt långa transportsträckor i andra akten (varför måste musikalversionen vara dubbelt så lång som filmen...?), men när dansens går i gång igen så lyfter åter showen.
När Silas tar sig genom publiken, hoppar upp på scenen, blinkar och tittar förföriskt på damerna längst fram i salongen för att sedan servera den klassiska repliken, "Nobody puts Baby in the corner", det enda som sägs på engelska, yes, då är showen i hamn.
I synnerhet för en publik skolad via tv-såpan Let´s Dance, även om vi nu talar om dans på riktigt hög nivå.
Dansken har åter slagit till med en underhållande och bred musikal.
Den här gången med hjälp av en skånsk regissör.
Lägg därtill smart scenografi, bra liveband och en liten dos dansk humor.
I vissa scener känns det nästan som Dirty Dancing flyttat in på "Badhotellet" på Jylland...
Vi tackar.
Olle Berggren

Dirty Dancing
Tivoli Konsertsal, Köpenhamn






  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post56

Simon Andersson imponerar i Nashville - intervjuer och spelning på Tootsies är bara början på äventyret

MusikPosted by Olle Berggren Fri, May 02, 2014 15:30:22


Han har packat ner sin Fender Telecaster, westernskjortan och bootsen.
Just nu befinner sig den skånske countryhjälten Simon Andersson, 30, i Nashville där han lanserar sitt debutalbum och vinnarsingeln "Mia" som i november 2013 utsågs till årets countrylåt vid en gala i Hollywood.

- De här veckorna i Nashville kan vara de viktigaste i mitt liv, det är ju också det jag jobbat för sen 2009, säger Simon till Nöjesbloogen.


I går kväll spelade Simon Andersson på legendariska Tootsies i Nashville. Stället där
artister som Keith Urban, Kid Rock, Kris Kristofferson, Hank Williams Jr med flera har spelat.
- Ja det är mycket ovanligt att en ”new kid on the block” får spela där, UTAN att de ens hört mig live på förhand, säger Simon till Nöjesbloggen.
Simon har under första veckan även hunnit intervjuas av olika branschprgan i Miusic City.
Jan Woods, radio promoter säger bland annat:
"Simon Andersson has the whole package. He's a triple threat and an amazing artist!".

I slutet av november 2013 vann Malmömusikern Simon Andersson det prestigefyllda priset "Årets countrylåt" i samband med "Hollywood in Media Awards".

Det var startskottet på en karriär som den tidigare gitarrläraren vid Rytmus drömt om sen han upptäckte att country är den nya rockmusiken.

Nu börjar det stora äventyret i väst. Han har såväl ett amerikanskt management som radiopluggare och en PR-byrå i Nashville som jobbar för honom.

Nu ska man se till att vinnarlåten "Mia" spelas på amerikansk radio och tv samtidigt som man vill placera honom tillsammans med andra låtskrivare i Nashville.

- Jag är i gott sällskap när jag kommer till Nashville, min agent jobbar med Dolly Parton, Kid Rock och Hank Williams Jr och min PR-byrå, AristoMedia Group, jobbar med storheter som Bon Jovi och Elton John. Så långt känns det tryggt, sen får vi se var allt det här landar.

Det är ett tajt program den 30 åriga sångaren, låtskrivaren och gitarristen har framför sig i Nashville. Han ska visa upp sig för branschen, spela på olika bolagsmöten men också på någon av de legendariska showcase-klubbarna Blubird Cafe eller Tootsies.

- Nu gäller det att synas och lära känna så många som möjligt i branschen.

- Vi ska också spela in en video till min andra singel "Crazy" med en Hollywood-filmare som bor i Atlanta, Georgia.

Ett stort projekt. Man ska spela in ute på landsbygden men även i centrala Nashville.

- Lite kul, filmaren har så bra kontakt med Nashvilles gatukontor att han fått dem att stänga av en bit av en gata enbart för min videoinspelning. Hisnande tanke för en kille som tidigare mest varit ute och lirat i Malmö-regionen!

- I videon ska jag också rida i en scen, så när jag kommer till Nashville ska jag också få ridlektioner, eller "lära mig sitta på häst", så att det inte ser helt tokigt ut.

Simon har också haft kontakt med en del låtskrivare, bland annat de som skriver med Jill Johnson, om att eventuellt skriva tillsammans.

- Jag har en del riktigt bra låtidéer med mig så får vi se var det landar.

Det har också pratats om en duett mellan dig och Jill Johnson...

- Jag träffade Jill i samband med Brad Paisley-galan i Göteborg och fick därefter kontakt med hennes producent Amir Aly som har studio och jobbar i Malmö där Jill spelar in.

- Ännu inget konkret men jag hoppas det kan bli något i framtiden, två skåningar med ena benet i Nashville vore ju intressant.

Framtidsplaner?

- Målet, eller drömmen, är att kunna flytta till Nashville under en period, skriva låtar och spela in mitt nästa album där. Jag har slutat mitt jobb som musiklärare för att stats allt på musiken och min flickvän, Michelle, är klar med sin utbildning till sommaren så vi har inget som binder oss i Sverige.

- Så om det funkar med visum och de vil att jag ska komma dit, då åker vi?

Hur blir det för dig i Nashville - med eller utan cowboyhatt...?

- För min del blir det utan. Det är viktigt att markera, om man är pop och country kör man utan hatt, är man "old school country" är det hatt som gäller. Ingen idé att försöka konkurrera med de gamla hjältarna. Det blir bara pinsamt.

- Och som du vet, "outlaw-gubbarna i Highwaymen - Johnny Cash, Waylon Jennings, Willie Nelson och Kris Kristofferson - bar sällan hatt.

Olle Berggren

olle.berggren@ekvp.se


FAKTA

Namn: Simon Andersson

Ålder: 30

Familj: Flickvännen Michelle Christiansen

Bakgrund: Lärare, har undervisat i gitarr på Rytmus gymnasieskola i Malmö

Sysslar med: Sångare, låtskrivare och gitarrist i countryfacket.

Lyssnar på: Keith Urban, Brad Paisley Tim McGraw, Alan Jackson, Rascal Flatt, Band Perry.

Aktuell: Med sitt debutalbum "A Brand new day, Simons låt "Mia" som i november 2013 utsågs till årets countrylåt i samband med Hollywood in Media Awards. Åker på söndag till Nashville för att träffa branschen och lansera sin amerikanska debutsingel "Mia". Är toppnamn på en välgörenhetsgala på Moriskan i Malmö senare i vår.











  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post50

Här är rockrebellen Bobs hemliga liv

MusikPosted by Olle Berggren Mon, April 28, 2014 17:20:20

BOD DYLAN: FACE VALUE
Det Nationalhistoriske Museum, Frederiksborg Slot, Hillerød t o m 3/8


Rätt miljö för en gammal rockrebell: kungliga slottssalar på Själland! Äntligen kommer bildmakaren Dylan till sin rätt.
En imponerad Olle Berggren rekommenderar en dansk Dylan-tripp.


HILLERÖD När Bob Dylan fick se bilder på Frederiksborgs Slott i Hilleröd blev han så till sig att han skickade 23 extra oljemålningar från sin film noir-inspirerade kollektion "New Orleans Series".

Tanken från början var att visa porträttserien "Face Value" som den 72-årige legenden gjorde efter en förfrågan från National Portrait Gallery i London.

Men att få chansen att fylla fyra rum på Danmarks Nationalhistoriska museum var något extra så nu får vi den kanske mest heltäckande utställningen av Bob Dylans tidigare dolda talang.

Tveka inte, Hilleröd är definitivt värt ett besök i vår och sommar.


Bob Dylan har alltid målat och kladdat med akryl, olja och pastellkrita.
Ett första prov på Dylans måleri fick vi redan 1970 i samband med hans omstridda och rejält sågade dubbelalbum "Self Portrait" som pryddes av ett porträtt, dock inte självporträtt: "Det tog mig fem minuter att sno ihop", har han senare avslöjat.
Förra året släpptes bootleg-samlingen "Another Self Portrait", på konvolutet åter ett porträtt signerat Dylan: ett första smakprov på vad som kort därefter presenterades som "Face Value", de tolv porträtt som nu visas på Frederiksborgs slott.
Tekniken har onekligen förbättrats sen tidiga 70-talet. Dylan har hittat ett personligt uttryck där de oftast fiktiva modellerna ser ut som de är på flykt, tagna ur polisregistrens "mug shots"; alla i pastellkrita, i svart med brunröda inslag. En samling ögonblicksbilder som tagit form "on the run", enligt Dylan.
Måleriet finns ständigt i den 72-årige rockpoetens historia, även om det dröjde till 1994 innan någon lyckades övertala honom att visa upp resultaten, en samling skisser med namnet "Drawn Blank".


På pampiga Frederiksborg kommer närmare konstnären Bob Dylan. Men han vill inte heller att vi blandar samman hans poetiska och musikaliska uttryck med bildkonstens, oavsett om det handlar om mustiga oljemålningar från New Orleans eller de råbarkade porträtten i "Face Value" - även om det är svårt att inte tänka på hans rader i "Desolation Row" från 1965:

"All these people that you mention
Yes, I know them, they´re quite lame
I had to rearrange their faces
And give them all another name"


Så även om Dylans låtar är fulla av kända och verkliga eller påhittade ansikten så vill han absolut inte se en koppling mellan de figurer som nu hänger på slottet, och de karaktärer som bildar stommen i hans drygt 50-åriga skivproduktion:
- Jag har inte väntat 50 år på att måla "Girl from the North Country" på duk, har han sagt:
- Jag tänker på allt annat än poesi och texter när jag målar! Det är fritt fram att se en förbindelse mellan dessa konstformer, men så är det inte för mig.
Blanda alltså inte ihop figurerna i "Desolation Row" med Dylans porträttgalleri. Då tycker han tydligen att vi missat poängen med hans måleri.
Jag tror snarare att måleriet handlar om en fristat för låtskrivaren som hela tiden söker nya vägar - i studion och "on the road". Att bildkonsten är hans sätt att dra sig undan och leva ut helt andra sidor av sitt skapande.

En av Dylans mer erotiska målningar från New Orleans-serien som nu hänger på slottet i Hilleröd.



På Frederiksborg har Bob Dylan fått fyra rum.
När han såg bilder på slottet i Hillerød blev han så till sig att han skickade 23 extra oljemålningar, från sin film noir-inspirerade kollektion "New Orleans Series". Egentligen skulle Frederiksborg bara visat porträttserien "Face Value" som Dylan gjorde på begäran av National Portrait Gallery i London. Men chansen att få fylla fyra rum på Danmarks nationalhistoriska museum var något extra - detta har nu blivit den mest heltäckande Dylan-utställningen någonsin.
Museichef Mette Skougaard berättar att när hon försiktigt frågade hur utställningen skulle hängas så svarade Bob Dylan att "du ska hänga som du själv tycker".
Första rummet ägnas konstnären och artisten, från akustisk protestsångare i det tidiga 60-talet till dagens rockpoet som gör allt för att inte fastna i nostalgifacket. Ständigt nya tolkningar av den egna repertoaren. Skriver nytt. Ändrar sitt sound. Har under 2000-talet haft en Billboard-etta - unikt för en artist sprungen ur det rebelliska 60-talet. I det andra rummet hänger porträtten och i de tredje och fjärde är finns New Orleans-sviten. Och jo, Dylan var nöjd med arrangemanget, intygar Skougaard.
Redan när "Face Value" ställdes ut i London frågade sig en del om dessa bilder skulle ställts ut på prestigefyllda National Portrait Gallery om de inte vore signerade Bob Dylan. Mette Skougaard säger att hon aldrig tvekade, hon ser stort värde i Dylans bildkonst.

Intressantast här är avgjort New Orleans-serien som tidigare bara visats på Palazzo Reale i Milano. Mustig, färgstark och sensuell. Bilder som inspirerats av vykort och bilder från 40- och 50-talen, när New Orleans var världens jazz- och bluesmetropol, allt från burleskdansöser och älskande par till exteriörer från voodoo-Mecka.
Staden har också en speciell plats i Dylans hjärta: "Det finns många platser jag gillar, men jag gillar New Orleans ännu mer", skriver han i sin självbiografi.
Hade den erotiska delen av New Orleans-bilderna släppts på 60-talet skulle Dylan ha chockat sin publik. I dag hänger de fint på Danmarks Nationalhistoriska museum. Helheten är magnifik och bilden av den hemlighetsfulle allkonstnären klarnar. En aning. Hillerød är definitivt värt ett besök.
- Olle Berggren

Al Kooper med Bob Dylan.

Dylan, maj 1984, på Veronas Amfiteater, dagen innan jag träffar honom.




  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post49

Folk å Rocks konsertprogram vintern/våren 2014

MusikPosted by Olle Berggren Mon, January 27, 2014 12:07:08


Danny & The Champions of the World.


* 14/2 fredag: SEAN TYLA band/solo 150kr
- Pubrockfavoriten är tillbaka! Kompbandet blir en överraskning.

* 22/2 lördag: YUM YUMS + BRANDED 100kr
- Internationell Powerpop + Garagerock!



* 1/3 lördag: GROPEN + PROBLEM 100kr
- Två Malmö-favoriter är tillbaka på Folk å Rock.

* 8/3 lördag: AUSTIN LUCAS BAND 150kr
- Americana-rock i stil med Son Volt, Wilco & Bottle Rockets 1995!


* 20/3 tisdag: SPAMPINATO BROTHERS 200kr
- Oemotståndlig poprock med halva NRBQ!

* 22/3 torsdag: ELDEN ÄR LÖS + MAJA JOHANSSON 50kr
- Folkrock/Prog/Blues + orginell singer/songwriter.

* 28/3 fredag: DALAPLAN + KNIFVEN 100kr
- Gaphalsrock från Dalaplan & Stockholm!

* 11/4 fredag: B.P. KING & THE RATTLESNAKES 100kr
- Ulf Masken Anderssons väloljade bluesoutfit!

* 16/4 onsdag: LINDA GAIL LEWIS BAND 200kr
- Jerry Lee Lewis syster bjuder på rock&roll & country!

* 26/4 lördag: SWINGING HAYRIDERS 100kr
- Retrocool Western Swing!
John Paul Keith

* 29/4 tisdag: JOHN PAUL KEITH 100kr
- Memphis-rock&roll direkt från Sun Studios!

* 20/5 tisdag: STEVE GIBBONS BAND 200kr
- Sällsynt besök av legendarisk pubrockare! No Spitting On the Bus!

* 22/5 torsdag: DANNY & THE CHAMPIONS OF THE WORLD 200kr
- Lysande brittisk americana! Tänk The Band, Elliott Murphy & Little Steven i början.








  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post46

Jill Johnson vill få vuxna män att gråta - i kväll är det premiär för tv-serien Jills Veranda

MusikPosted by Olle Berggren Wed, January 22, 2014 15:27:17

I kväll är det dags - Jills veranda, Nashville. Jill får besök av Titiyo som träffar den första svarta kvinna som sjöng på anrika Grand Ole Opry.


Hon har fått svenskarna att älska country.

Det firar Jill Johnson med att gå ut hårt nästa år - egen tv-serie om Nashville och egen krogshow på Hamburger Börs i Stockholm

- Jag är glad om jag kan göra något för att sprida countrymusiken i Sverige Reda ut en del missförstånd som fortfarande finns omkring musiken från Nashville, säger Jill till Nöjesbloggen.

Hon har varit i branschen sen hon var 14 år och rikskändis sen hon 1998 vann den svenska Melodifestivalen med schlagerballaden ”Kärleken är”.

Tidigare i år fyllde Ängelholmstjejen Jill Johnson 40 och nådde samtidigt en ny topp i karriären.

Hon fick en egen tv-show, ”En helkväll med Jill”, där hon gästades av en rad folkkära kollegor, släppte duetten ”Come wake me up” med Nashville-stjärnorna Rascal Flatts och ”Duetter”, ett album där vi även kan höra hennes samarbete med superstjärnan Lionel Richie.

– Med tv-serien (”Jills Veranda”, premiär den 22 januari) vill jag visa svenska folket vad countryn är för mig och att det finns ett otroligt seriöst hantverk bakom musiken. Det blir som en dokumentär om Nashville med svenska artister som får tolka sin countryfavorit samt amerikanska artister som Hank Williams Jr och Kenny Rogers.

Egentligen började Jills musikkarriär med med country. Som 14-åring turnerade hon i Sverige och Danmark med Tombola band och upptäckte då artister som Linda Ronstadt, The Judds och Alabama.

Men det var via schlagern som Jill Johnson först slog igenom.

Kort efter segern i Melodifestivalen började musiken dra mot Nashville och 2003 var Jill publikfavorit i samma tävling med countrypopiga ”Crazy in love”.

Sen har det fortsatt, med Nashville som språngbräda.

Jill har gått från rollen som sångerska med sin mörka, karaktäristiska röst, till låtskrivare tillsammans med sin Nashville-partner Liz Rose.

Nu hyllar Jill sin nya musikaliska ”hemstad” med ”Jills Veranda” där hon gästas av artister som Marit Bergman, Tityo och musikern/journalisten Kristian Giudlund som dog tragiskt i cancer tidigare i höst.

Ett möte som satt djupa spår hos Jill.

- Vilken man – han har förändrat mitt liv.

Mötet handlade inte bara om en lektion i country. Gidlund, som berättat om sin dödliga cancer i bloggen och boken I kroppen min, gav Jill perspektiv på livet.

- Jag har aldrig sett en sådan kämpaglöd hos någon, någonsin, berättade hon nyligen för Kvällsposten.

- Har ju alltid hävdat att jag är familjär, min famn är alltid öppen för mina barn. De får alltid krypa upp och komma nära., Men han fick mig att känna att det finns så mycket mer att göra på den biten.

Dagen efter ”Jills Veranda” börjar sändas i SVT är det premiär på Jills krogshow i Stockholm.

- Min tanke är att göra en Las Vegas-show som sträcker sig över hela min karriär och där jag visar alla mina sidor: blues, rock, pop, country och visa. Dessutom ska jag försöka mig på att vara även vara rolig på ett personligt sätt.

- Det ska bli extra allt, en storslagen Vegas-show där jag bjuder på lite av varje från hela min karriär, från schlager till country, säger Jill och tillägger att showen kommer att öppna med ”Flirting with disaster”.

Under showen går Jill hela vägen från det glammiga - där hon förför publiken med korta kjolar och höga stövlar - till det djupa, mer känslofyllda.

- Jag vill få vuxna män att gråta, säger Jill till Får jag Lov.

Den superkorta, röda klänningen som Jill hade på sig när hon sjöng ”Crazy in Love” i Melodifestivalen finns också med i rekvisitalådan. Klänningen blev ett begrepp i schlagervärlden och döptes senare till ”Crazy in Jill”.

Stjärndesignern Lars Wallin som skapat kläderna till showen har lovat att det ska bli en explosion i glitter och glamour.

Det betyder förstås mycket jobb även nästa år, men Jill och maken Håkan Werner verkar ha hittat en bra rutin med turnéer, shower, barn och livet hemma på gården.

När jag intervjuade Jill förra året berättade hon om en period i livet när framgångarna började ta överhand och hur hon tappade fotfästet.

Hon hade just kommit hem efter en lång och framgångsrik turné och allt kändes plötsligt helt tom. Borta var scenen, publiken, musikerna, roddarna - alla som blivit en viktig del i hennes liv utanför familjen.

- Jag var ute på en självförälskelseturné, när jag kom hem fick jag problem med att ta steget in i verkligheten igen, berättade hon då.

- Jag var 34 år, den ålder då man lätt vänder upp och ner på sitt privatliv.

Men ur krisen föddes något som kom att bli avgörande för Jill och hennes karriär.

- Terapin har kommit att fungera som ett verktyg för mig i mitt låtskrivande, jag kommer åt den smärta jag tidigare inte kunde hitta, säger hon.

Ett direkt resultat var hennes album ”Flirting with disaster” från förra året, skriven i Nashville och inspelad i Malmö med producenten Amir Aly.

Jill säger ändå att hon inte jagar en USA-karriär. Hon är nöjd med sin roll här hemma och är glad om hennes album distribueras ute i Europa.

- Men jag kan känna att världen krympt, jag menar, Lionel Richie är en enormt stor artist och jag sjunger duett med honom på hans senaste album.

På frågan om det blir Skåne i framtiden för familjen Johnsson/Werner drar Jill på orden. Hon säger att familjen numera är rotad på gården i Fristad utanför Borås men Skåne finns alltid i hennes hjärta. Hon älskar Bjärehalvön och Skälderviken.

- Längtan till Ängelholm kommer aldrig att försvinna, säger hon.

I boken ”Min plats i Skåne” skriver Jill om sin favoritplats, Sven Johns udde i Skälderviken.

- Jag har köpt en tomt ovanför Sven Johns udde, där ska jag bo en dag, där ska jag sitta på min amerikanska veranda, blicka ut över vackra Skälderviken och minnas alla fina stunder jag haft där genom livet.

FAKTA

Namn: Jill Johnson

Ålder: 40

Gör: Countrysångerska, låtskrivare.

Familj: Maken, musikern, Håkan Werner, 52, Havanna, 8, Bonnie, 3. Håkans dotter Felicia, 23.

Kvinnliga favoriter: Bonnie Raitt, Lee Ann Womack, Alison Krauss, Dolly Parton, Kim Richey.

Bor: Hus utanför Fristad, Västergötland, har en tomt i Skälderviken där Jill och maken Håkan planerar att bygga ett hus i framtiden.

Bakgrund: Blev redan som 14-åring vokalist i en countrygrupp som turnerade i Norge och Danmark. Släppte solodebuten ”Sugartree” 1995. Vann den svenska Melodifestivalen med ”Kärleken är” 1998. Tävlade igen 2003 med ”Crazy in love” och kom fyra.


Aktuell: TV-serien Jills Veranda” (SVT), krogshowen ”Jill” på Hamburger Börs, premiär den 23 januari. Släppte tidigare i höst ”Duetterna” med artister som Rascal Flatts, Lionel Richie, Mauro Scocco, Titiyo, Sanne Salomonsen med flera.



  • Comments(1)//www.olleberggren.com/#post45

Springsteen, Petty, Swift, Cash - Detta kan vi vänta oss av musikåret 2014

MusikPosted by Olle Berggren Wed, January 01, 2014 15:37:44
Det händer, trots allt en hel del på skivfronten - i synmnerhet i Americanaland - i början av 2014. Som vi redan vet kommer Springsteen med High Hopes om knappt två veckor, intressantast på denna samling (covers, eget, live-favoriter etc) dsntatst verkar vara Bruce´s version av Chris Bailey/Saints Just Like Fire Would (nu har den tidigare Malmöbon Bailey säkrat pensionen!). Samma vecka kommer Heartbreakers Benmont Tench med sin solodebut producerad av legenden Glyn Johns (Stones, Eagles etc). Tench svarar för all sång, piano och B3:a och backas av ett superband med bl.a. Don Was, Ethan Johns, Blake Mills, Jeremy Stacey och på gästlistan Ryan Adams, Gillian Welch & David Rawlings, Tom Petty och Ringo Starr. Har bara hört singeln men det låter lovande. Även Tom Petty meddelar att han släpper sitt nya album med Heratbreakers i år, när vågar han inte avslöja, ännu. Intressant samarbete är Jennifer Nettles (Sugarland) och henens solodebut inspelad i Shangri-La Studios, Malibu med Rick Rubin. Kan bli riktigt bra! Och missa inte Blackie & The Rodeo Kings nya, vuxen Americana.


Bruce Springsteen - High Hopes

Mark Lanegan - Has God Seen My Shadow? 1989-2011


Ben Tench
- You should be so lucky


Rosanne Cash - The River & The Thread

Sharon Jones and the Dap-Kings - Give the People What They Want

Uncle Tupelo - No Depression: Legacy Edition

Rhonda Vincent - Only Me (Upper Management)


Blackie & The Rodeo Kings - South

Ray Benson - A Little Place (Bismeaux)


Blue Highway - The Game (Rounder)


Mary Chapin Carpenter - Songs From the Movie (Rounder)
Jennifer Nettles - That Girl (Universal Nashville)

Neil Finn - Dizzy Heights

Band of Horses
- Acoustic at the Ryman

Nina Persson
- Animal Heart

Will Kimbrough - Sideshow Love

Lydia Loveless - Somewhere Else

U2

Beck - Morning Phase

Johnny Cash - Out Among the Stars


Taylor Swift


Peter Gabriel
- And I'll Scratch Yours

Stephen Malkmus & The Jicks

Dolly Parton - Blue Smoke

Lucinda Williams - Lucinda Williams (återutgivning)

Mark Lanegan - Has God Seen My Shadow? 1989-2011


Jaxx (Jennifer Åkermans projekt med Lorenzo Jansson Kilman inspelad i Tambourina-studion i Malmö med Ludwig Böss, bl.a Band of Horses, som producent).


Tom Petty & The Heartbreakers



  • Comments(0)//www.olleberggren.com/#post42
Next »